Stefan Edman berättar historien om ”Svärdska torpet”, som brann ner tisdagen den 14 november.
Så oerhört trist att det som i folkmun kallats ”Svärdska torpet” häromdagen blev lågornas rov i en sannolikt anlagd brand.
”Torpet”, strax öster om folkhögskolan, hette dock egentligen Marielund och var inte ett torp under Simmersröds gård. Utan ett ”vanligt” tvåvånings bostadshus för Otto Svärd och hans hustru Maria och deras sju barn. 1915 flyttade de dit sedan Otto efter 31 år ”tagit avsked” som soldat. Huset hade han troligen byggt själv. Och namnet fick det sannolikt efter fru Maria.
Här levde familjen, odlade sin potatisåker och drygade kanske ut hushållskassan med ströjobb på bygden. Maria dog 1937, 72 år gammal, Otto blev 77 år och gick bort 1940. Men tre av deras barn, Ture, Elin och Märta, alla ogifta, bodde kvar på Marielund livet ut (Ture dog 1978).
Systrarna arbetade periodvis som städerskor på folkhögskolan. Och Ture, denne vänlige storkonsument av öl, porter och pilsner var en välkänd profil i samhället där han långsamt rullade fram längs vägarna med sin häst och vagn. Ljungskiles snigelexpress!
Året runt transporterade Ture gods av allahanda slag i bygden. Sommargästernas pick och pack hämtades på järnvägsstationen och kördes hem till de eleganta snickarglädjevillorna på Lyckorna. Hästen sågs mellan varven beta på den toviga ängsmark som idag är Ljungskiles vackert stenlagda torg; om natten stod den i stallet i huset som idag varit kafé, presentbutik och cykelaffär.
I min bok Historien om Ljungskile som säljs på ICA i Ljungskile och av Hembygdsföreningen, finns en bild av Ture Svärd med hästen och en massa barn på kärran.
Marielund köptes senare av folkhögskolan.
Stefan Edman
