Tidningen Bohusläningen publicerade tre stort uppslagna artiklar om Ljungskile folkhögskola 17, 20 och 21 september. Här svarar skolledningen.
Bohusläningen är vår lokaltidning som vi alltid har satt stort värde på. Den arena för det fria ordet som en lokaltidning utgör är en viktig del i värnandet av demokratin. Som folkhögskola känner vi oss som en del av detta demokratiarbete.
Om lokaltidningen bestämmer sig för att granska oss så tycker vi att det är bra. Vi har ingenting att dölja. Men en seriös granskning kräver breda perspektiv, flera oberoende källor, ett kritiskt förhållningssätt till de källor man väljer att använda och kunskap om det man granskar. De artiklar som tidningen publicerat saknar mycket av detta, och kan nog knappast kallas för en granskning.
Det är en okränkbar rätt att var och en måste få uttrycka sina tankar fritt, men också att uttrycka det inom yttrandefrihetens gränser. Däremot vilar det ett tungt ansvar på en redaktion att grundligt kontrollera allvarliga anklagelser mot personer eller organisationer innan den publicerar dem.
Ingen rök utan eld brukar man ju säga. Utmaningen för läsaren av denna ”granskning” blir då att försöka förstå varifrån röken kommer. Bohusläningen citerar okritiskt sina källor. Men artiklarna innehåller en lång rad felaktigheter och osanningar. Vi har inga obligatoriska andaktsstunder. I en invecklad och som det kan uppfattas närmast
konspiratorisk tankekedja driver Bohusläningen tesen att folkhögskolan, tillsammans med Hällebergsförsamlingen, skulle utsätta studenterna för religiös indoktrinering. Saken dementeras kraftfullt av såväl skolledning, styrelsen som av Hällebergsförsamlingens ordförande. Trots det återkommer uppgiften i nästa artikel! Vi samarbetar inte på något vis med Hällebergsförsamlingen. Den samverkan ligger åtskilliga årtionden tillbaka i tiden.
De studieomdömen som deltagarna får tillsammans med sina ämnesbehörigheter sätts efter regler som tydligt definierats av folkhögskolornas myndighetsorganisation Folkbildningsrådet. Alla lärare som deltagaren haft under året är involverade i den processen, vilket minimerar risken för godtycke.
Att avskeda en medarbetare görs inte med lätthet, och är oftast en sista utväg när alla andra försök till att få rätsida på problemet är uttömda. Det vet alla som har insyn i svensk arbetsrätt. Självklart diskuterar vi inte personalärenden i media eller någon annanstans heller, även om den avskedade läraren väljer att göra detsamma.
Skulle Bohusläningen i sitt granskande förarbete lyssnat in deltagare på skolan, i år och de tidigare 99 år som skolan funnits, eller lärarna på skolan under samma tidsspann, hade redaktionen och tidningens läsare nog fått en klart annan bild än det som framgått av artiklarna. Kanske hade då hela denna historia inte behövt sänka förtroendet för Bohusläningen och skada Ljungskile folkhögskolas rykte. Den publicistiska skadan för
Ljungskile folkhögskola kommer i värsta fall vara stor under lång tid. Styrelsen för Ljungskile folkhögskola överväger därför att låta Medieombudsmannen pröva om artiklarna lever upp till god publicistisk sed.
Ljungskile folkhögskola bjuder härmed Bohusläningen att göra ett fördjupande reportage inför, eller under vårt 100-årsjubileum nästa år då skolan firar 100 år av folkbildning i Ljungskile. Ta gärna med den stora grupp journalister som utbildats på Ljungskile folkhögskola och som gör ett alldeles utmärkt arbete på Bohusläningen och låt dem leva upp till tidningens målsättning att “Riktig journalistik gör skillnad”.
Välkomna!
Martin Callermo, rektor och vd för Ljungskile folkhögskola och Kustkonferens AB.
Gunnar Henning, styrelsens ordförande.
