Antigonepriset

Antigonepriset är folkhögskolans pris för visat civilkurage.

2017 års Antigonepris – det tionde i ordningen – delas ut i maj. Priset består av ett konstverk skapat av en av skolans studerande samt 2.459 kronor; en krona för varje år som gått sedan premiären på Sofokles drama Antigone.

Detta är vår definition av civilkurage:
”När en människa, med utgångspunkt från sitt eget hjärta och samvete, har modet att handla mot gruppens oskrivna lagar eller maktens skrivna lagar, och är beredd att ta konsekvenserna av sitt handlande, då visar hon på en egenskap som är både allmänmänsklig och unik – civilkurage.
En människa som visat civilkurage behöver omsorg och bekräftelse. Antigonepriset vill ge detta stöd och erkännande.
När en människa visar civilkurage ger det hopp och kraft till andra. Detta hopp och denna kraft vill Antigonepriset hjälpa till att sprida.”

En jury bestående av skolans rektor samt representanter för styrelsen, personalen och de studerande utser mottagaren.

Alla kan nominera en kandidat. Alla kan också bli nominerade, förutsatt att det är en i dag levande person. Nomineringar till 2018 års Antigonepris skall vara folkhögskolan till handa senast 8 januari 2018.

Vem var Antigone?
Antigone, dotter till Oidipus, har blivit känd genom Sofokles antika drama. Hon var en stark kvinna som vågade trotsa morbrodern Kreons – kung av Thebe – förbud mot att ge Antigones döde bror Polynikes en anständig begravning. Som straff för detta dömdes hon till döden. Antigones mod att trotsa maktens påbud har också inspirerat många sentida författare, bland andra Bertolt Brecht och Jean Anouih.

Tidigare pristagare:

2016: Yasin Missaoui.Motivering: ”Yasin Missaoui ingrep när en besökare på Lundby bibliotek i Göteborg blev aggressiv och hotfull mot bibliotekarien. Biblioteket var vid tillfället fullt av barn. Yasin, som själv var besökare, försökte lugna ner mannen, och brottade sedan ner honom när han började bli våldsam. I närmare en halvtimme höll han mannen nere innan polisen till slut kunde ta över.
Yasins rådiga ingripande är ett bra exempel på civilkurage i vardagen. Vi kan ha en uppfattning om vad som är rätt och riktigt att göra, men det är inte alltid som vi klarar av att förverkliga den. Vissa situationer kräver att vi på allvar går utanför vår komfortzon. Yasin Missaoui visar oss alla att det är möjligt.”

2015: Suman
Motivering: ”Suman har under många år arbetat med att frita och rehabilitera barnslavar i Indien. Det är ett riskfyllt arbete som utmanar mäktiga krafter i Indien, inte minst eftersom hon är kvinna. Genom hennes arbete har tiotusentals barn återfått sin frihet och givits en framtid. Idag driver hon organisationen Movement for Child Rights to Childhood.
Suman sätter genom sitt outtröttliga och entusiastiska arbete fokus på alla människors lika värde, liksom barns självklara rätt att vara barn och gå i skola.”
(Suman vill inte använda sitt efternamn, eftersom det avslöjar hennes kasttillhörighet.)

2014: Abdulahi Hussein
Motivering: ”Abdulahi Hussein arbetade för den etiopiska provinsen Ogadens tv-kanal och var rådgivare till president Abdi Muhamud Omar. När Hussein blev varse de övergrepp som skedde i regimens namn samlade han – med fara för sitt eget liv – på sig mängder med filmmaterial som han sedan smugglade ut ur landet. Idag lever han som politisk flykting i Sverige.
Abdulahi Hussein har satt principen om demokrati och yttrandefrihet framför sin egen säkerhet och bekvämlighet. Tack vare honom har vi fått en tydligare bild av vad som hände de svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye. Vi har också, genom filmen Diktaturens fångar, fått en avslöjande inblick i vad som pågår i Ogaden.
Att välja och gå den väg man tror på, risker och förluster till trots, visar på stort civilkurage. Abdulahi Husseins mod är också en uppmaning till oss andra att följa vår inre moraliska kompass.”

2013: Lisbeth Richter Pedersén och Ann-Margret Mossberg
Motivering: ”För sitt mångåriga och outtröttliga arbete för människor på flykt, inte minst genom att stödja avvisningshotade flyktingar som väljer att gömma sig. Att hjälpa människor att hålla sig gömda är inget brott, men innebär ett ifrågasättande av den svenska asylpolitiken, vilket för somliga är provocerande. Det har bland annat lett till att de fått ta emot hotbrev.
Civilkurage kan visa sig i stundens plötsliga ingivelse, men också i det långsiktiga och tålmodiga åsidosättandet av den egna bekvämligheten till förmån för andra människors väl och ve. Lisbeth Richter Pedersén och Ann-Margret Mossberg är utmärkta exempel på det senare.”

2012: Deidre Palacios, nätaktivist som startade Facebook-gruppen Ta håret tillbaka.
Motivering: ”Deidre Palacios startade uppropet på nätet i protest mot de kränkande kommentarer som följde på att en kvinna vid Melodifestivalfinalen i Globen i mars 2012 visade sig med hår under armarna.
Den uppmärksamhet som frågan fått kan tyckas komisk och i avsaknad av proportioner, men visar tydligt hur trångsynt normen för människors utseende är.
Utseendefixeringen drabbar inte minst unga tjejer, vilket för många leder till anorexi, självskadebeteenden och självmordsförsök. I förlängningen är Deidre Palacios initiativ en kamp för allas rätt att se ut och klä sig som man själv vill, med eller utan hår i armhålan.
För sitt initiativ har Deidre Palacios fått utstå spott och spe och till och med dödshot. Att hon ändå stått fast vid sin ståndpunkt vittnar om ett starkt civilkurage.”

2011: Natalie Sörman.
Motivering: ”Natalie Sörman får priset för sitt rakryggade agerande på nattbussen mellan Huskvarna och Jönköping den 27 maj 2010. När ett gäng nynazister hyllade Hitler och sjöng främlingsfientliga sånger riktade till bussens chaufför, sade hon ifrån och krävde respekt. När hetsen ökade i styrka och volym gjorde hon det igen. För detta misshandlades hon med flera knytnävsslag, innan gänget klev av bussen vid nästa hållplats.
Hennes agerande var av stor betydelse för föraren.
Samtidigt uppmanar det oss andra till samma mod i situationer där det inte är så lätt att leva upp till vackra ord om solidaritet och medmänsklighet. Natalies insats sänder en tydlig signal: det oacceptabla får inte passera obemärkt.
Denna signal behövs mer än någonsin i tider när främlingsfientliga krafter kliver in, inte bara på bussar, utan även på etablerade politiska arenor. Natalies spontana protest lyser klart och hoppfullt, med en kraft som påminner om den unga Antigone.”

2010: Omer Goldman, israelisk värnpliktsvägrare.
Motivering: ”Omer Goldman har genom sin vägran att delta i den israeliska krigsmakten trotsat såväl landets skrivna lagar som de sociala förväntningar som finns på unga människor i Israel. Hon har också vågat stå upp emot sin egen familj, däribland fadern som tidigare hade en hög position inom den israeliska underrättelsetjänsten Mossad.
Därmed är hon i det närmaste en modern inkarnation av mytologins Antigone. Genom sitt tydliga ställningstagande mot våld är hon en inspirationskälla för alla som söker fredliga lösningar på såväl små som stora konflikter – inte minst den mellan Israel och Palestina.”

 

2009: Anders Dejke, Ljungskile, pensionerad folkhögskolelärare och vid flera tillfällen ekumenisk följeslagare på Västbanken. Han var också under slutet av 1980-talet talesperson för trädkramarrörelsen, som protesterade mot motorvägsbygget genom Bohuslän.
Motivering: ”För hans praktiska handlande i freds-, rättvise- och miljöfrågor som kännetecknas av personligt mod och tydliga ställningstaganden, i befriande förening med mänsklig värme och humor.”

 

 

 

2008: Mehari Yohannes och Semere Kesete. Fångvaktaren och den politiske fången som tillsammans lyckades ta sig ut ur fängelset och via en farofylld flykt till Etiopien slutligen hamnade i Sverige.
Motivering: ”Mehari Yohannes och Semere Kesete har båda visat prov på civilkurage, såväl tillsammans som på egen hand.
• Semere Kesete när han som ordförande för studentkåren vid universitetet i huvudstaden Asmara protesterade mot den eritreanska regimens behandling av studenter. Några dagar efter sin juridikexamen kastades han i fängelse och hölls isolerad i ett års tid.
• Mehari Yohannes när han som fångvaktare trotsade regimen och riskerade sin egen säkerhet genom att befria Semere Kesete och hjälpa honom att fly ur landet.
• Tillsammans visar de på det hoppfulla mötet mellan människor som förändrar världen i det lilla – för just dessa människor – och i förlängningen världen i det stora – för oss alla.”
(Semere Kesete kunde inte närvara vid prisutdelningen.)